|
År 1910 åkte två detektivkonstaplar till
Hamburg för att införskaffa polishundar. Det blev
Airedalterriern Cora och fårhunden Leo som kom att bli
Sveriges första polishundar. Cora och Leo utbildades
till ”kriminalhundar” för att användas vid den ”krävande
detektivtjänsten”.
I
dag finns det totalt ca 450 polishundar fördelade över
landet. Länspolismyndigheten i varje län beslutar hur
många hundar det skall finnas i länet. I polisens
hundverksamhet ingår övervakningshundar,
narkotikahundar, sprängämnes/vapensökande hundar, brandhärdshundar och kriminalsökhundar. Ett stort antal av
övervakningshundarna är dessutom utbildade att söka
narkotika eller utföra kriminalsök (s.k. kombihundar).
Polishundarna ägs i de flesta fallen av
länspolismyndigheten men det finns även polishundar som
ägs av hundförarna själva.
Hundföraren
För att bli hundförare krävs ca fem års
tjänst som polis med goda vitsord. Den som vill bli
hundförare skall ha ett bra handlag med hundar,
fallenhet för hunddressyr samt ett stort intresse. Att
vara hundförare kan innebära fysiskt ansträngande arbete
och därför måste en hundförare vara i god kondition och
ha bra kunskaper i hur man orienterar sig i skog och
mark. Hundföraren har alltid sin tjänstehund boende hos
sig.
Polishunden
Det kan vara svårt att hitta hundar som
klarar alla de krav som ställs på en polishund. Innan
hundarna köps eller får tas i tjänst får de gå igenom
ett lämplighetstest.
Egenskaper som bedöms:
Dådkraft:
Hundens förmåga att övervinna rädsla och
styra sina handlingar
samt att lösa konfliktsituationer.
Skärpa: Den egenskap som gör att
hunden blir arg då den känner hot.
Försvarslust: Hundens förmåga att
stoppa och försvara sig själv, sin flock och sitt revir.
Kamplust: Hundens förmåga att
engagera sig i kamp utan att bli aggressiv.
Nervkonstitution: Hundens
förmåga till koncentration att vara lugn respektive aktiv vid rätt
tillfälle och avreagera.
Hårdhet: Hundens förmåga att
kunna skapa minnesbilder, positiva och negativa.
Tillgänglighet: Hundens förmåga
att acceptera främmande människor. Den får inte visa
aggressivitet eller rädsla för främmande människor, men
den bör inte heller vara överdrivet tillgänglig.
Klarar hunden lämplighetstesten får den
gå igenom ett arbets- och miljöprov. Höga höjder, branta
trappor och hala golv är exempel på miljöer som en
polishund måste klara av. Innan hunden slutligen köps in
får den provtjänstgöra i cirka åtta veckor. När hundarna
köps in kan de var mellan arton månader och fyra år.
Idealet är att börja tjänstedressyren när hunden är
arton månader men det kan ta längre tid innan den kan
tas i tjänst. De flesta polishundarna pensioneras när
de är tio år.
Olika raser
Schäfer är i dag den vanligaste rasen
bland polishundarna men det finns också
malinois, rottweiler, boxer samt
riesenschnauzer. Bland de renodlade sökhundarna finns
bl.a. schäfer, labrador, flatte, kelpie, spaniel och malinois.
Utbildning
Hundföraren och hunden får gå igenom en
central utbildning i sju veckor. En hundpatrull kräver
kontinuerlig utbildning. Ca 20 - 25 procent av den
totala arbetstiden används till hundrelaterad
utbildning, dvs. sex till åtta timmar per vecka. Det
sker en ständig uppföljning av var hundarna står i sin
utbildning. Polishunden och dess förare prövas enligt
FAP varje år. För hundföraren finns det flera olika
fortbildningar t.ex. som figurant, instruktör och
regionalt hundbefäl.
POLISHUNDEN
DET BÄSTA SOM FINNS
Vaken, arbetsvillig, uthållig, orädd och
inte minst med överlägsna sinnen !
Trofast och lojal - bokstavligen genom
eld och vatten !
Så känner vi polishunden -
arbetskamraten.
 
|
